Safari, Sälsim och Semlor
Så var den sista veckan avklarad. Ingen är särskilt sugen på att åka hem, utom Vilmer som längtar efter kompisarna och snön... Sofia var krasslig i några dagar, så vi fick ta det lite lugnt. Ett trevligt besök på Werribe Zoo med lite safari och Afrikansk afton orkade hon dock med. Och semlor bakades som blev mycket goda trots omvandling av receptet till australiensiska ingredienser!!
På tisdagen var Sofia sitt vanliga glada jag igen, så vi begav oss ner till Sorrento för en sista liten camping vid havet. Fint väder och härliga stränder, till barnens stora lycka hittade vi ett ställe som sålde Sushi! Efter rekordet i tältrivning (30 min) brassade vi pannkakor innan vi åkte iväg på en tur med snorkling med sälar, fiskar och delfiner. Delfinsimmet blev det tyvärr inte mycket av med, delfinerna var visst inte sugna...synd, Emma blev väldigt besviken. Men sälarna kunde man komma nära, Eric lyckades t.o.m. reta upp en, den nöjde sig som tur var med att morra åt honom!!! Många fiskar var det också vid ett annat snorkelställe, kallt i vattnet dock, vi blev nog en aning bortskämda vid Nigaloo Reef. På kvällen åkte vi in till Victoria Market för SuzukiNight. Mat från jordens alla hörn. God mat, massvis med prylar och massor med folk!! Lyckades dock träffa Lingli och Faten, f.d. jobbarkompisar till Katarina, i typ 5 minuter. Sedan lyckades vi tappa bort dem igen!!!
Idag blir det packning, hoppas lyckas klämma ner allt i väskor som får väga max 20 kg...kan bli en utmaning. Vi ses hemma!!!
På tisdagen var Sofia sitt vanliga glada jag igen, så vi begav oss ner till Sorrento för en sista liten camping vid havet. Fint väder och härliga stränder, till barnens stora lycka hittade vi ett ställe som sålde Sushi! Efter rekordet i tältrivning (30 min) brassade vi pannkakor innan vi åkte iväg på en tur med snorkling med sälar, fiskar och delfiner. Delfinsimmet blev det tyvärr inte mycket av med, delfinerna var visst inte sugna...synd, Emma blev väldigt besviken. Men sälarna kunde man komma nära, Eric lyckades t.o.m. reta upp en, den nöjde sig som tur var med att morra åt honom!!! Många fiskar var det också vid ett annat snorkelställe, kallt i vattnet dock, vi blev nog en aning bortskämda vid Nigaloo Reef. På kvällen åkte vi in till Victoria Market för SuzukiNight. Mat från jordens alla hörn. God mat, massvis med prylar och massor med folk!! Lyckades dock träffa Lingli och Faten, f.d. jobbarkompisar till Katarina, i typ 5 minuter. Sedan lyckades vi tappa bort dem igen!!!
Idag blir det packning, hoppas lyckas klämma ner allt i väskor som får väga max 20 kg...kan bli en utmaning. Vi ses hemma!!!
Tillbaka i Melbourne
Nu har vi kommit tillbaks till Melbourne igen. Skönt att få bli ompysslad igen men samtidigt känns det lite konstigt. Har på något sätt vant sig vid det här livet.
När vi kom hit i måndags kväll kändes det skönt att få träffa Phil och Margaret igen. Barnen hade verkligen längtat efter som de senaste dagarna. Dagen efter blev lämnade vi tillbaks bilen vilket gick betydligt bättre än vad vi hade trott. Med Phils hjälp gick det hur smärtfritt som helst och vi fick till och med tillbaks lite pengar. Så nu kör vi omkring med Phils lilla Toyota. När det var avklarat så ville barnen in till Victoria Market får att köpa sovenirer och jag och katarina passade på att köpa frukt och grönsaker bl.a. en ny låda mango, MUMS!!!!! Sedan på kvällen hade Phil fixat så att jag och Katarina fick följa med honom och hans båtkompisar på en segeltur. Det var en gammal med mycket välhållen fiskebåt från sekelskiftet. Riktigt kul och avlappnande att få komma ut på vattnet.
På Onsdagen var vi inbjudan till Katarinas jobbarkompis Jim och hans familj. Vi tog en lugn morgon och gav efter lunch oss iväg för att shoppa lite på en outlet gata som finns här med massor av sport och outdoor butiker. Efter det fortsatte vår jakt på dom flygande hundarna som ni kanske kommer ihåg att vi försökte se när vi precis hade kommit hit. Dom flyttade dom från Melbourne Royal Garnde till Yarra Bend Park. Så sakt och gjort så åkte vi dit. Jag vet inte riktigt vad vi hade väntat oss men inte det vi fick se. Det var tusen och åter tusen av dom i träden längs Yarra floden och stora var dom. Större än jag kom ihåg dom. Kul!! Sedan navigerade vi oss hem till Jim, Odelia, Angelina Katerina och Gregory. Kul att träffa dom igen och som med resten av våra kompisar här så kändes det inte som 7 år hade gått (Om man inte såg hur stora barnen hade blivit ;-) ) Deras hus var nu färdigrenoverat och helt fantastiskt. I säkert 8 år har dom varsamt återställt ett för melbourne typiskt sekelskifteshus. När vi flyttade hem hade dom gjort köket och några av rummen i nedervåningen och vi kommer ihåg att vi redan då var imponerande men nu när allt var klart både invändigt och utvändigt så var det fantastiskt. Och det var kul att se att vi tydligen hade inspirerats en hel del av bl.a. deras kök utan att veta om det.
På tosrdagen stack jag ner med grabbarna (Phil, Max och Jon) till Anglesea för att hjälpa Max att ta ner några träd som kommunen hade märkt för nedtagning. Efter den kraftiga branden som var här för ett år sedan har man blivit rätt nojig. Så alla träd eller buskar som är mer eldfänga än andra måste bort plus att man inte vil ha växter nära byggnader. Bra men blir ibland lite knäppt. Men sagt och gjort tog vi bort träden och planterade lite nytt. Vilket tog mer eller mindre hela dagen och vi var inte tillbaka förrän på eftermiddagen. Under tiden var Katarina och barnen på utflykt i Williamstown. Som hade packat matsäck och betade av alla lekplatserna, kollade in dom svarta svanarna och badade på stranden. Som tur var så han dom hem innan ett regnoväder drog in vid 4:a tiden. Under kanppt en timme så tokregnade det. Tydligen hade det inte regnat så mycket på länge och natruligtvis blev det problem med översvämningar och trafikolyckor. Melbourne borna är så ovana att dom inte inser att man inte kan köra på samma sätt när det regnar så det blir en massa problem. På kvällen hade vi Katarinas jobbarkompis Heidi med familj hemma här. Vi umgicks en hel del eftersom deras två flickor är i samma ålder som Emma och Sofia. Det var kul att träffa dom igen och vi hade en trevlig kväll tillsammans om än något kort.
Fredagen skulle ha innehållit golf med grabbarna för min del men blev inställd eftersom det regnade så efter att ha tagit det lugnt under förmiddagen bestämde vi oss för att ta oss in till Melbourne Museum och se Avatar 3D på deras IMAX biograf. Det var häftigt med en så stor duk. Tydligen världens tredje största duk. Kul och bra film även om krigsbiten i slutet som vanligt i amerikanska filmer var för lång.
Igår var Katarina och jag ute på eget äventyr. Vi gav oss iväg för att besöka lite vingårdar och prova lite vin och vårt mål var Helsville som ligger ca 1,5 timmars körning nord ost om Melbourne i Yarra valey. Vi hade via Australian Wine club fått ett vin som heter Innocent bystander och vi ville besöka dom och prova lite mer av deras viner. När vi kom dit började vi med att prova viner och fick sedan en mycket detaljerad rundvandring i hur dom gör sina viner och hur allt fungerar. Jättekul!!!! och vi hittade lite spännade viner till källaren ;-). Efter lunch på vingården med stenugnsbakad pizza, sallad och fantastiskt kaffeåkte vi till en blåbärs gård där som gjorde söta viner på blåbär, jordgubbar och hallon. Inte helt dumt faktiskt. Speciellt hallonvinet blev vi förtjusta i men en balanserad söttma och fantastisk hallonsmak. Eftersom vi vet att blåbär är något speciellt här och Margaret gillar det skarpt så köpte vi en blåbärsbuske, 1 kg blåbär och en burk blåbärssylt till Phil och Margaret. Vilket dom uppskattade väldigt mycket. Det visade sig att dom hade funderat på att köpa en blåbärsbuske men inte kommit till skott. Så ibland har man tur! På kvällen kom Phils son Greg och hans familj över och vi njöt av Margarets lammstek. Den hemliga ingrediensen var tydligen anjovis!?! Vilket tillsammans med vitlök och rosmarin gav en fantastisk smak.
När vi kom hit i måndags kväll kändes det skönt att få träffa Phil och Margaret igen. Barnen hade verkligen längtat efter som de senaste dagarna. Dagen efter blev lämnade vi tillbaks bilen vilket gick betydligt bättre än vad vi hade trott. Med Phils hjälp gick det hur smärtfritt som helst och vi fick till och med tillbaks lite pengar. Så nu kör vi omkring med Phils lilla Toyota. När det var avklarat så ville barnen in till Victoria Market får att köpa sovenirer och jag och katarina passade på att köpa frukt och grönsaker bl.a. en ny låda mango, MUMS!!!!! Sedan på kvällen hade Phil fixat så att jag och Katarina fick följa med honom och hans båtkompisar på en segeltur. Det var en gammal med mycket välhållen fiskebåt från sekelskiftet. Riktigt kul och avlappnande att få komma ut på vattnet.
På Onsdagen var vi inbjudan till Katarinas jobbarkompis Jim och hans familj. Vi tog en lugn morgon och gav efter lunch oss iväg för att shoppa lite på en outlet gata som finns här med massor av sport och outdoor butiker. Efter det fortsatte vår jakt på dom flygande hundarna som ni kanske kommer ihåg att vi försökte se när vi precis hade kommit hit. Dom flyttade dom från Melbourne Royal Garnde till Yarra Bend Park. Så sakt och gjort så åkte vi dit. Jag vet inte riktigt vad vi hade väntat oss men inte det vi fick se. Det var tusen och åter tusen av dom i träden längs Yarra floden och stora var dom. Större än jag kom ihåg dom. Kul!! Sedan navigerade vi oss hem till Jim, Odelia, Angelina Katerina och Gregory. Kul att träffa dom igen och som med resten av våra kompisar här så kändes det inte som 7 år hade gått (Om man inte såg hur stora barnen hade blivit ;-) ) Deras hus var nu färdigrenoverat och helt fantastiskt. I säkert 8 år har dom varsamt återställt ett för melbourne typiskt sekelskifteshus. När vi flyttade hem hade dom gjort köket och några av rummen i nedervåningen och vi kommer ihåg att vi redan då var imponerande men nu när allt var klart både invändigt och utvändigt så var det fantastiskt. Och det var kul att se att vi tydligen hade inspirerats en hel del av bl.a. deras kök utan att veta om det.
På tosrdagen stack jag ner med grabbarna (Phil, Max och Jon) till Anglesea för att hjälpa Max att ta ner några träd som kommunen hade märkt för nedtagning. Efter den kraftiga branden som var här för ett år sedan har man blivit rätt nojig. Så alla träd eller buskar som är mer eldfänga än andra måste bort plus att man inte vil ha växter nära byggnader. Bra men blir ibland lite knäppt. Men sagt och gjort tog vi bort träden och planterade lite nytt. Vilket tog mer eller mindre hela dagen och vi var inte tillbaka förrän på eftermiddagen. Under tiden var Katarina och barnen på utflykt i Williamstown. Som hade packat matsäck och betade av alla lekplatserna, kollade in dom svarta svanarna och badade på stranden. Som tur var så han dom hem innan ett regnoväder drog in vid 4:a tiden. Under kanppt en timme så tokregnade det. Tydligen hade det inte regnat så mycket på länge och natruligtvis blev det problem med översvämningar och trafikolyckor. Melbourne borna är så ovana att dom inte inser att man inte kan köra på samma sätt när det regnar så det blir en massa problem. På kvällen hade vi Katarinas jobbarkompis Heidi med familj hemma här. Vi umgicks en hel del eftersom deras två flickor är i samma ålder som Emma och Sofia. Det var kul att träffa dom igen och vi hade en trevlig kväll tillsammans om än något kort.
Fredagen skulle ha innehållit golf med grabbarna för min del men blev inställd eftersom det regnade så efter att ha tagit det lugnt under förmiddagen bestämde vi oss för att ta oss in till Melbourne Museum och se Avatar 3D på deras IMAX biograf. Det var häftigt med en så stor duk. Tydligen världens tredje största duk. Kul och bra film även om krigsbiten i slutet som vanligt i amerikanska filmer var för lång.
Igår var Katarina och jag ute på eget äventyr. Vi gav oss iväg för att besöka lite vingårdar och prova lite vin och vårt mål var Helsville som ligger ca 1,5 timmars körning nord ost om Melbourne i Yarra valey. Vi hade via Australian Wine club fått ett vin som heter Innocent bystander och vi ville besöka dom och prova lite mer av deras viner. När vi kom dit började vi med att prova viner och fick sedan en mycket detaljerad rundvandring i hur dom gör sina viner och hur allt fungerar. Jättekul!!!! och vi hittade lite spännade viner till källaren ;-). Efter lunch på vingården med stenugnsbakad pizza, sallad och fantastiskt kaffeåkte vi till en blåbärs gård där som gjorde söta viner på blåbär, jordgubbar och hallon. Inte helt dumt faktiskt. Speciellt hallonvinet blev vi förtjusta i men en balanserad söttma och fantastisk hallonsmak. Eftersom vi vet att blåbär är något speciellt här och Margaret gillar det skarpt så köpte vi en blåbärsbuske, 1 kg blåbär och en burk blåbärssylt till Phil och Margaret. Vilket dom uppskattade väldigt mycket. Det visade sig att dom hade funderat på att köpa en blåbärsbuske men inte kommit till skott. Så ibland har man tur! På kvällen kom Phils son Greg och hans familj över och vi njöt av Margarets lammstek. Den hemliga ingrediensen var tydligen anjovis!?! Vilket tillsammans med vitlök och rosmarin gav en fantastisk smak.
Några dagar i Anglesea
Skönt att få bo i ett hus, i flera dagar i rad!!?? Räknade ut att vi bott i tältet i 25 nätter, och på motel/hus i 9 under vår resa till Western Australia. Bra att vi har ett sådant trevligt tält!! Det blir nog ett par tältnätter till i närheten av Melbourne…
I Anglesea hade vi det väldans lugnt och skönt. De första dagarna var det faktiskt rätt kallt, bara knappt 20 grader och mulet !? Tjejerna passade på att göra läxor, och vi åkte och shoppade shorties till barnen i surfbutikerna i Torquai. En tur till lekplatsen blev det också, den kanske mormor känner igen… dit var det gångavstånd från huset som låg alldeles bredvid golfbanan. Golfbanan i Anglesea har lite udda hinder, det kryllar av kängurus!! Skickar med en bild på en som vaktar flaggan.
De sista dagarna var dock det vackra vädret tillbaka, så nu var det surfdags igen. Vi hyrde två surfbrädor, och lånade en liten bodyboard som fanns i huset, den passade Vilmer perfekt. Det har surfats så tjejerna har skav både här och där och trötta armar och ben. Skönt i vattnet, och lagom stora vågor för oss nybörjare! Efter två dagar var dock alla nöjda med detta så vi for vidare hem till Phil och Marg i Melbourne. Barnen började omedelbart leka med granntjejerna där, härligt att se lite kända ansikten igen!
Warrawong & Gt Ocean Road
Nu börjar vi närma oss Melbourne. Vi har fått låna våra goda vänner, Max oxh Lindas hus i Angelsea. Vi kommer att vara här några dagar, slappa, surfa och ha det allmänt gött.
Innan vi kom hit tillbringade vi några fina dagar i Adelaide. Vi tillbringade en dag inne i Adelaide city. Det blev lite shopping och annat men höjdpunkten var nog sushi-butiken med ett rullband där man satt och tog de rätter som man ville ha och sedan betalade man efter det antal tallrikar som man hade tagit. Barnen tyckte det var jättekul och gott och det gjorde Katarina och jag också.
Dagen efter bröt vi upp från den fantastiska campingplatsen och begav oss 1,5 h öster ut till ett vildmarksreservat där vi skulle bo inne på området och få se på djur i massor. Det blev en riktigt lyckad tur och det visade sig att vi var ensamma i parken. På eftermiddagen när vi kom dit så var åt vi lunch och gick sedan en sväng i parken. Redan då såg vi wallabies och kängurus. Sedan var det en djuruppvisning där dom visade upp ormar, ödlor och spindlar och vi fick lära oss en massa. Bl.a. att pappalångben kan döda en redback spindel, d.v.s. en av de farligaste spindlarna i Australien. Efter det tog vi en tur till i parken och hade turen att få se en platapus mitt på dagen och under säkert 5 minuter, vilket tydligen är väldigt ovanligt även för reservatet. Det var varmt, jättevarmt så efter det var vi helt slut och låg i vårt tälthus och slappade fram till middagen. Efter middagen var det dags för en tur i parken i mörkret. Eftersom vi var ensamma i parken var det bara vi och guiden vilket var toppen. Vi fick mata kängurus, se platapus, possum, wallabies, bandicots, woylies, bettongs, pademelon och potoroos. Djur som vi innan inte visste ens fanns. Men guiden var otroligt engagerad och det var spännande att smyga omkring och spana efter djuren i mörkret.
Dagen efter var det dags att göra den sista "kör" dagen. Vi gav oss av vid 10 tiden och skulle ta oss ända till Lavers Hill längs Great Ocean Road. Det tog sin tid och inte förrän strax efter 19 var vi framme. Då hade vi endast stannat och lunchat i Mt Gambier (en stad som ligger vid en häftig klarblå kratersjö) och ett kort stopp vid dom 12 apostlarna. Väl framme i Lavers hill kastade vi upp tältet medan Katarina lagade maten för nu började det skymma fort. Väl mätta och nöjda gav vi oss av på ännu en natt-tur. Denna gången åkte vi till Melba Gully för att titta på lysmaskar. Små genomskinliga maskar med brun bak som lyser med ett intensivt blått ljus i mörkret . Det var mörkt när vi kom dit så det var lite svårt att hitta men när vi väl hittat stigen blev det spännande. Smygande och med så lite ljus som möjligt tänt tog vi oss fram och snart såg vi dom. Massor av små blå ljus överallt omkring oss (alla tyckte det var blått, utom Katarina som bara såg vita prickar, måste väl vara färgblind-anlaget som ger sig till känna??!). Som om stjärnorna hade ramlat ner och låg bland ormbunkarna.
I morse var det dags att packa ner allt och åka vidare till Anglesea. Ca 150 km men som det visade sig otroligt snirklig väg. Så det som vi trodde skulle ta en 1,5 timma tog nästan 1 timma längre. Men det är en vacker väg så det var nästan värt det.
Innan vi kom hit tillbringade vi några fina dagar i Adelaide. Vi tillbringade en dag inne i Adelaide city. Det blev lite shopping och annat men höjdpunkten var nog sushi-butiken med ett rullband där man satt och tog de rätter som man ville ha och sedan betalade man efter det antal tallrikar som man hade tagit. Barnen tyckte det var jättekul och gott och det gjorde Katarina och jag också.
Dagen efter bröt vi upp från den fantastiska campingplatsen och begav oss 1,5 h öster ut till ett vildmarksreservat där vi skulle bo inne på området och få se på djur i massor. Det blev en riktigt lyckad tur och det visade sig att vi var ensamma i parken. På eftermiddagen när vi kom dit så var åt vi lunch och gick sedan en sväng i parken. Redan då såg vi wallabies och kängurus. Sedan var det en djuruppvisning där dom visade upp ormar, ödlor och spindlar och vi fick lära oss en massa. Bl.a. att pappalångben kan döda en redback spindel, d.v.s. en av de farligaste spindlarna i Australien. Efter det tog vi en tur till i parken och hade turen att få se en platapus mitt på dagen och under säkert 5 minuter, vilket tydligen är väldigt ovanligt även för reservatet. Det var varmt, jättevarmt så efter det var vi helt slut och låg i vårt tälthus och slappade fram till middagen. Efter middagen var det dags för en tur i parken i mörkret. Eftersom vi var ensamma i parken var det bara vi och guiden vilket var toppen. Vi fick mata kängurus, se platapus, possum, wallabies, bandicots, woylies, bettongs, pademelon och potoroos. Djur som vi innan inte visste ens fanns. Men guiden var otroligt engagerad och det var spännande att smyga omkring och spana efter djuren i mörkret.
Dagen efter var det dags att göra den sista "kör" dagen. Vi gav oss av vid 10 tiden och skulle ta oss ända till Lavers Hill längs Great Ocean Road. Det tog sin tid och inte förrän strax efter 19 var vi framme. Då hade vi endast stannat och lunchat i Mt Gambier (en stad som ligger vid en häftig klarblå kratersjö) och ett kort stopp vid dom 12 apostlarna. Väl framme i Lavers hill kastade vi upp tältet medan Katarina lagade maten för nu började det skymma fort. Väl mätta och nöjda gav vi oss av på ännu en natt-tur. Denna gången åkte vi till Melba Gully för att titta på lysmaskar. Små genomskinliga maskar med brun bak som lyser med ett intensivt blått ljus i mörkret . Det var mörkt när vi kom dit så det var lite svårt att hitta men när vi väl hittat stigen blev det spännande. Smygande och med så lite ljus som möjligt tänt tog vi oss fram och snart såg vi dom. Massor av små blå ljus överallt omkring oss (alla tyckte det var blått, utom Katarina som bara såg vita prickar, måste väl vara färgblind-anlaget som ger sig till känna??!). Som om stjärnorna hade ramlat ner och låg bland ormbunkarna.
I morse var det dags att packa ner allt och åka vidare till Anglesea. Ca 150 km men som det visade sig otroligt snirklig väg. Så det som vi trodde skulle ta en 1,5 timma tog nästan 1 timma längre. Men det är en vacker väg så det var nästan värt det.
